Smärtan

Typ en timme efter att en gick upp i morse fick en mensvärken från helvetet. Gött sätt att börja februari. Hatar att jag får så djävulskt ont, kunde inte stå rakt eller ens gå och bara grät. Ringde pappa i panik som kom hit med värktabletter och erbjöd skjuts till jobbet sen. Vanliga receptfria värktabletter funkar inte på mig någonsin pga tryckte i mig för många i tonåren och vi inte fattade vad min huvudvärk berodde på, men när det är riktigt illa så får jag några av pappas starkare. Börjar släppa litegrann, kan iallafall stå rakt just nu. Känns som att jag ska bestiga Mount Everest ikväll typ, hur fan ska jag klara av att först ha revidering på min avdelning och sen sitta och vara trevlig i kassan när det känns som att någon trycker sönder mina äggstockar och stampar på min livmoder och hugger mig i ryggslutet? Hur?? Har suttit och gråtit ner i nudlarna jag käkade till lunch nyss, nu kollar jag Vänner tills papi kommer, världens bästa pappa. Pls önska mig lycka till idag.


Ziggy tröstar, gosekatten



(ps När en ska skriva "mensvärken" ändrade autocorrect till "mansvärlden", tack för den iphonejävel)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0