EUROPAAAaaau
Bokade ett hotell i Paris idag. Helt plötsligt. Så nu känns allt äntligen verkligt. Vi ska verkligen iväg! Så himla sjukt. Amsterdam, Paris, Nantes, Barcelona, Cinque Terre, Rom, Malcesine, Venedig, Budapest, Prag, Berlin, Hamburg, Skavsta, hem. Fem veckor. Vilket ord är det nu jag tänker på... hm. Man använder det för att beskriva någon som inte mår sådär jättebra för tillfället.. Han kanske har feber eller ont i halsen.. Du vet vilket ord va? Just det. Sjukt.
Längesedan.
Varför är det så svårt att ta tag i sitt liv? Att göra det man lovat, att lova det man gör, att hålla sitt ord och (för att fortsätta på samma spår) TA TAG I SINA ORD rent ut sagt. Greppa tag om det man just sagt och verkligen reflektera över det. Kommer jag verkligen göra det här, detta som jag just lovat? Eller är det ännu ett par, tre lögnaktiga ord som bara slinker ut ur munnen av bara farten.
"Ja, jag lovar."
Inte för att såra eller för att lura, utan bara för att man är för lat för att tänka efter och svara ärligt.
"Nej vet du vad, jag pallar faktiskt inte just nu men så fort jag får en energisk stund över ska jag tänka över det du just sa. Om jag kommer ihåg det. Vad var det du just sa? Glöm det."
Orkeslösa, bekymmersfulla tankar.
Just det här ska jag göra. Ta tag i livet. Göra det jag lovat. Hålla mitt ord. Jag ska putsa till mitt CV, springa runt till varenda arbetsgivare jag hittar, övertala någon lyckligt ovetande om en anställning. Jag ska boka den där klipp-tiden (8 cm på två månader borde räknas som ogräs), ringa optikern om den där undersökningen, boka tandläkartiden innan jag tvingas börja betala, köpa den där nedrans ryggsäcken till tågluffen, köpa biljetten till den där nedrans tågluffen, blir snällare mot min mamma, sluta bråka med min bror (han är ju faktiskt i den åldern där han har rätt att vara grinig som en tjur på fäktningsarenan), (i bara farten kan jag ju bli snällare mot pappsen också), dammsuga oftare och kanske till och med fixa disken lite oftare.
Allt det här ska jag göra. På fredag. Allra minst.
"Ja, jag lovar."
Inte för att såra eller för att lura, utan bara för att man är för lat för att tänka efter och svara ärligt.
"Nej vet du vad, jag pallar faktiskt inte just nu men så fort jag får en energisk stund över ska jag tänka över det du just sa. Om jag kommer ihåg det. Vad var det du just sa? Glöm det."
Orkeslösa, bekymmersfulla tankar.
Just det här ska jag göra. Ta tag i livet. Göra det jag lovat. Hålla mitt ord. Jag ska putsa till mitt CV, springa runt till varenda arbetsgivare jag hittar, övertala någon lyckligt ovetande om en anställning. Jag ska boka den där klipp-tiden (8 cm på två månader borde räknas som ogräs), ringa optikern om den där undersökningen, boka tandläkartiden innan jag tvingas börja betala, köpa den där nedrans ryggsäcken till tågluffen, köpa biljetten till den där nedrans tågluffen, blir snällare mot min mamma, sluta bråka med min bror (han är ju faktiskt i den åldern där han har rätt att vara grinig som en tjur på fäktningsarenan), (i bara farten kan jag ju bli snällare mot pappsen också), dammsuga oftare och kanske till och med fixa disken lite oftare.
Allt det här ska jag göra. På fredag. Allra minst.
