Wonderful & Strange

Alltså fyfan vilka vidriga jävla idioter det finns. Människan är fan en äcklig varelse ibland. Hade en svinjobbig och tung dag på jobbet och hann knappt av bussen förrän det bara brast för mig; ute i ösregnet hade någon bundit fast en liten halvvuxen pitbull utanför en viss bar, den stackars hunden skällde inte; den skrek. I panik. Har aldrig hört en hund skrika så. Jag stannade och blev helt ställd, hjärnan typ stängde av och jag bara tittade. En kille gick fram och skulle försöka lugna den, och då kommer ägaren springande. Ut från baren. Den jävla idioten skulle in där och dricka öl?? Eller kanske till och med hade varit där ett tag? Hörde honom ursäkta sig och skrattande säga något i stil med att han precis skulle ta hunden och att det var ok, men sedan stod han bara där i regnet, band inte loss hunden eller något. Som att han väntade på att folket som samlats skulle gå igen. Fick panik och bara sprang därifrån, grät hela vägen hem och skrämde väl slag på Rasmus när jag bara skakade och knappt kunde prata när jag kom in i lägenheten. Har sån ångest att jag inte stannade. Tänk om han lämnade hunden där igen? Inte ens fullvuxen, stackars liten. Åh kan inte tänka på det. Fick lika mycket panik som när jag såg en fiskmåsunge krypa in under en lastpall och sen inse att en truck var påväg dit. Bara sprang därifrån då också, gick ifrån jobbet och grät ögonen ur mig inne hos mamma. Fyfan jag klarar inte av att tänka på sådant ens. 

 

 

Skäms över att tillhöra människosläktet såna här dagar.