Motsatser
Skumt hur halva ens världsbild kan förändras på en kväll. Alla planer man gjort för flera månader framåt och allt man sagt man ska göra och allt man tänkt sig uppleva försvinner så fort man yttrar fyra, fem ord som förändrar ALLT. Skumt. Men bra. Det får mig att känna att allt inte är stillastående ändå, att man fortfarande kan ändra det som skulle varit och allt är inte så hopplöst tråkigt förutbestämt som det ibland kan kännas.
Så nu då? Lyssnar på Björk och känner mig tom och uppfylld på samma gång, modig och feg, vuxen och barnslig, hopplös och hoppfull, ensam och inträngd i ett hörn i ett rum fullt av människor.
Människor lyssnar för lite. På andra, på sig själva. Vi går runt och hör ingenting och tror ändå att vi förstår vart vi är påväg men innerst inne har vi inte en aning om vart vi ska eller vart vi vill komma.
(ps. när jag säger "vi" menar jag "jag" ds.)
Så nu då? Lyssnar på Björk och känner mig tom och uppfylld på samma gång, modig och feg, vuxen och barnslig, hopplös och hoppfull, ensam och inträngd i ett hörn i ett rum fullt av människor.
Människor lyssnar för lite. På andra, på sig själva. Vi går runt och hör ingenting och tror ändå att vi förstår vart vi är påväg men innerst inne har vi inte en aning om vart vi ska eller vart vi vill komma.
(ps. när jag säger "vi" menar jag "jag" ds.)
Kommentarer
Trackback
