glósóliglósóliglósóliglósóliglósóliglósóliglósóliglósóliglósóliglósóliglósóliglósóli
Vad gör jag här egentligen. Totalt jävla cponödigt faktiskt när jag tänker efter. Sitter bara och skriver massa konstiga formuleringar som ingen fattar ändå och som jag själv kommer ha glömt innebörden av inom fjorton dagar, för då har jag nya problem och nya hemliga formuleringar som ingen ska få fatta vad de betyder, till sist inte ens jag själv. Och hur jävla meningslöst är inte det då?!?? Waste of fucking time vill minnas att det kallas.
Sitter i konstiga kläder i min för tillfället konstigt konstiga säng och lyssnar på konstig musik. Känner mig jävligt konstigt okonstig. Ingen skön känsla kan jag informera alla små människor om. Människor jag inte vet vad de tycker eller vad de känner eller vad de vill ha ut av mig. Människor jag tror att jag känner men som jag faktiskt inte KÄNNER. Eller gör man någonsin det? Känner varandra. Inifrån och ut. Tror inte det. Det finns alltid någon mörk och smutsig hemlighet dold någonstans långt därinne, så mörk och så djupt gömd att du kanske inte ens själv vet att den finns där, men den finns, och den gnager och trycker ner och äter av dig tills du blir galen eftersom du inte förstår vad det är som äter dig, du vet ju inte om att det där mörka finns där.
KONSTIGA FORMULERINGAR och ONÖDIGT KÄNSLOMÄSSIGT TRAMS och KONSTIGT VÄDER som gör mig irriterande upprörd. Känner mig fylld av ilska och en enorm tomhet på samma gång. Tror jag skulle behöva gå ut och skrika av mig lite. Om det inte hade blåst så in i helvetes förbannat mycket.
Sitter i konstiga kläder i min för tillfället konstigt konstiga säng och lyssnar på konstig musik. Känner mig jävligt konstigt okonstig. Ingen skön känsla kan jag informera alla små människor om. Människor jag inte vet vad de tycker eller vad de känner eller vad de vill ha ut av mig. Människor jag tror att jag känner men som jag faktiskt inte KÄNNER. Eller gör man någonsin det? Känner varandra. Inifrån och ut. Tror inte det. Det finns alltid någon mörk och smutsig hemlighet dold någonstans långt därinne, så mörk och så djupt gömd att du kanske inte ens själv vet att den finns där, men den finns, och den gnager och trycker ner och äter av dig tills du blir galen eftersom du inte förstår vad det är som äter dig, du vet ju inte om att det där mörka finns där.
KONSTIGA FORMULERINGAR och ONÖDIGT KÄNSLOMÄSSIGT TRAMS och KONSTIGT VÄDER som gör mig irriterande upprörd. Känner mig fylld av ilska och en enorm tomhet på samma gång. Tror jag skulle behöva gå ut och skrika av mig lite. Om det inte hade blåst så in i helvetes förbannat mycket.
Kommentarer
Trackback
