"Ja, jag lovar."
Inte för att såra eller för att lura, utan bara för att man är för lat för att tänka efter och svara ärligt.
"Nej vet du vad, jag pallar faktiskt inte just nu men så fort jag får en energisk stund över ska jag tänka över det du just sa. Om jag kommer ihåg det. Vad var det du just sa? Glöm det."
Orkeslösa, bekymmersfulla tankar.
Just det här ska jag göra. Ta tag i livet. Göra det jag lovat. Hålla mitt ord. Jag ska putsa till mitt CV, springa runt till varenda arbetsgivare jag hittar, övertala någon lyckligt ovetande om en anställning. Jag ska boka den där klipp-tiden (8 cm på två månader borde räknas som ogräs), ringa optikern om den där undersökningen, boka tandläkartiden innan jag tvingas börja betala, köpa den där nedrans ryggsäcken till tågluffen, köpa biljetten till den där nedrans tågluffen, blir snällare mot min mamma, sluta bråka med min bror (han är ju faktiskt i den åldern där han har rätt att vara grinig som en tjur på fäktningsarenan), (i bara farten kan jag ju bli snällare mot pappsen också), dammsuga oftare och kanske till och med fixa disken lite oftare.
Allt det här ska jag göra. På fredag. Allra minst.
0