Psykologiska termer och långdragna tankar

Konstigt ändå. Hur man kan lura sig själv så grymt hårt. Hur man verkligen kan känna sig genuint ärlig när man egentligen drar världens fetaste lögn. "Förnekelse", "bortträngning", "förskjutning" och "regression", okända termer för vissa men ack, så välkända för mig. Inte bara på grund av att jag bankat in dem i hjärnan inför det närliggande psykologiprovet, utan också för att jag tyckte det var så himla intressant att det mesta verkade fastna snabbt. Man kände ju igen sig så väl.

Förskjuter sina förbjudna känslor på någon annan
Förnekar att det man känner ens finns
Tränger bort känslorna och ersätter dem med nya, tillåtna känslor
Överför en känsla man hållt inne på någon annan, oskyldig person

Visst är det lustigt ändå. Använder inte ordet lustigt så ofta, men hittade inget annat ord som passade in i sammanhanget.

Ikväll gör Herman Düne och Waits natten lite bättre, lite kortare, lite enklare. Later.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0