Wonderful & Strange

Jag har tänkt på det här med att vara 17 år. Alla som är det säger "en sån onödig jävla ålder" och alla som inte är det vill vara 17 igen. Det skrivs låtar, det görs filmer och folk i allmänhet som ser tillbaka verkar tycka att åldern 17 var den roligaste. Då frågar jag mig: Varför tycker alla sjuttonåringar, både de som är födda -91 och -92, att just åldern 17 är så onödig? De flesta säger ju att "Ahme, de är ju bara ett långt, onödigt år tills man fyller arton jöö" Men finns det fler anledningar? Är det grupptryck, att man följer strömmen och säger som alla andra? Eller är det en protest mot icke-myndigheten man har som 17-åring istället för 18-åring, trots att man är lika mogen och tål lika mycket? Eller är det kanske bara något man häver ur sig i sin långa, bistra väntan på guldåldern: 18 år. Myndig och redo för giftermål, lagliga krogbesök, körkort osv.
Men jag tycker 17 är en viktig ålder. För utan den skulle vi ju vara 16 i två år (!!) innan vi fyller arton. Hur jobbigt och onödigt skulle inte det vara?!
Nä. Tacka vetja 17-årsåldern.