5 nov
Vet inte riktigt hur jag mår idag. Har varit upp&ner hela dagen. Hjärnan vill till ett ställe men benen styr åt andra håll, känns det som. Och som sagt, jag vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv. Det känns som att jag slits mellan två, tre olika viljor, olika personer och olika tankar. Vet inte vilken av dem jag ska lyssna på ännu, och min magkänsla tycks ha försvunnit helt plötsligt, alltså ännu jobbigare.
Eller.. försvunnit och försvunnit, det kanske bara är att jag inte vill lyssna på den. Har en klump i magen hela dagarna som inte vill försvinna, den kommer när jag är ensam med mina tankar och gör mig ännu osäkrare. Har egentligen inga problem alls (förutom skolarbetet) och möjligtvis några (många) före detta vänner (alla som jag gjort mig ovän med det senaste året) som spökar i skallen. And I just can't get them out!
Så varför bryr jag mig då? Det enda rätta för både mig och dem borde ju vara att jag glömmer dem, för de har ju klart och tydligt visat att jag är luft för dem. Jag menar, när de gömmer ansiktet vid bussen eller tittar över ens huvud. Till och med stirrar surt innan de demonstrativt vänder bort huvudet mitt i stan och går omvägar runt dig, då känner man sig ganska hatad. Det till och med bloggas om mig, ladies and gentlemen! Mina "vänner" hatar mig så mycket att de måste berätta det för världen för att få ut sina aggressioner! Feels great dude.
Anywayz, jag tänker fortsätta kämpa mig uppåt, jag menar: jag har inga synliga problem what so ever! Varför klaga? Mitt enda riktiga "problem" är att jag har otroligt svårt att berätta vad jag känner, att tala ut om vad jag tänker på och varför jag gör som jag gör. Och vem bryr sig om det? Just det. N-o-l-l. Därför tänker jag inte slösa mer tid på trash-talkers längre, jag tänker sluta försöka med er, gamla vänner. Jag tänker inte hålla ditt hår när du spyr nästa gång, 'cause there is no next time.
varför gråter man över en vän man inte vill ha tillbaka?
Slutdeppat för idag, nu ska jag kolla på the holiday och gråta en skvällt (massor).
Eller.. försvunnit och försvunnit, det kanske bara är att jag inte vill lyssna på den. Har en klump i magen hela dagarna som inte vill försvinna, den kommer när jag är ensam med mina tankar och gör mig ännu osäkrare. Har egentligen inga problem alls (förutom skolarbetet) och möjligtvis några (många) före detta vänner (alla som jag gjort mig ovän med det senaste året) som spökar i skallen. And I just can't get them out!
Så varför bryr jag mig då? Det enda rätta för både mig och dem borde ju vara att jag glömmer dem, för de har ju klart och tydligt visat att jag är luft för dem. Jag menar, när de gömmer ansiktet vid bussen eller tittar över ens huvud. Till och med stirrar surt innan de demonstrativt vänder bort huvudet mitt i stan och går omvägar runt dig, då känner man sig ganska hatad. Det till och med bloggas om mig, ladies and gentlemen! Mina "vänner" hatar mig så mycket att de måste berätta det för världen för att få ut sina aggressioner! Feels great dude.
Anywayz, jag tänker fortsätta kämpa mig uppåt, jag menar: jag har inga synliga problem what so ever! Varför klaga? Mitt enda riktiga "problem" är att jag har otroligt svårt att berätta vad jag känner, att tala ut om vad jag tänker på och varför jag gör som jag gör. Och vem bryr sig om det? Just det. N-o-l-l. Därför tänker jag inte slösa mer tid på trash-talkers längre, jag tänker sluta försöka med er, gamla vänner. Jag tänker inte hålla ditt hår när du spyr nästa gång, 'cause there is no next time.
varför gråter man över en vän man inte vill ha tillbaka?
Slutdeppat för idag, nu ska jag kolla på the holiday och gråta en skvällt (massor).
If you love me, won't you let me know?
iloveyou
/ i
iloveyou
/ i
Kommentarer
Postat av: Anonym
oj här känner man sig ganska träffad, ett hej själv skulle nog funka!
Postat av: iss her self
you should, men ställ dig själv frågan: hur många gånger har du sagt hej till mig? just det. lika lite som mig.
pusspuss
Trackback
